I inlägg och kommentarer på Facebook kan en egendomlig tendens börja skönjas. Här är livet toppen, jättetoppen eller jättejättetoppen. Alltid. Jämt. Oavbrutet. Hela tiden. Semestern, helgen, kalaset, skogspromenaden, utlandsresan, ja till och med frukosten är fantastisk. En sorts remake av Bullerbyn inredd av Hemtex och producerad av TV4. Och alla gillar detta och önskar varandra lycka till.
Urtråkigt? Jovisst. Harmlöst? Nej, tvärtom, i längden är det troligtvis riskfyllt.
En verklig bild från badsemestern i Marocko
För i det andra livet, det som kallas arbetslivet, där kan vi inte låtsas. Det finns så många svårigheter att hantera tillsammans. Ständiga förändringar, ett oklart uppdrag, en haltande verksamhet, en organisation som går på knäna, dåliga arbetsverktyg och kompetensbrist när allt det nya öser över oss.
Det skiter sig helt enkelt.
Då ställs vi på prov, då prövas vår förmåga att se klart, beskriva verkligheten, våga berätta när något gått snett, utan åthävor peka på egna och andras brister. Gilla men också ogilla. Och allt däremellan och både och.
Och att göra detta utan rädsla för att världen rasar, eller att vi gör andra eller oss själva mindre värda, bara genom att säga som det är, att tala sanning. Det är här vi är helt beroende av det som kallas tillit, lita till att Du och jag duger. Det svåraste som finns att uppnå i en grupp, något som kräver starka överenskommelser och ständig övning.
Så för den som vill leva delar av sitt privata liv på Facebook, kan det vara dags att börja träna för att klara av hela livet. Att dela med sig av den verkliga tillvaron, även vardagens löjliga misslyckanden. Så ger vi varandra mod att mötas på riktigt. Och inkluderar oss som inte bor i Bullerbyn.
Och så blir det ju väldigt mycket intressantare att logga in!
/ TNB