Future Workspace

Förr i världen fick konsumenterna nöja sig med det som producenterna hade bestämt sig för att leverera. En svart telefon, en taxi som aldrig kom, pasta i två format. Det gick an eftersom konkurrensen var begränsad, och för att kunskapen om alternativen inte var så väldigt stor. Tagilatelle?

Världen var liten. Det fick duga, sommarstuga.

I andra länder säljs allt i lösvikt i mycket specialiserade affärer.

Annat är det nu. Globalisering och internet. Ökad konkurrens sätter press på tillverkare och säljare att vara bäst i test och billigast i pris. Hela tiden. Så finns numera oändligt många sorters telefoner, taxibolag, och olika sorters format på pastan. Och så är vi vana att bli erbjudna nya produkter vi inte visste att de fanns eller att vi behövde. Men någon enstaka gång är glada för. Välkommen Ipad.

Det kallas mångfald och konsumentmakt.

Så finns förstås en del eftersläpare. Kalsonger i tvåpack är en ganska rar kvarleva från en svunnen tid. Ska Du ha ett par enfärgade får Du lov att köpa ett par rutiga, så är det bestämt. En del nöjer sig säkert, andra lyckas faktiskt få en motsträvig försäljare på Åhléns att packa om sortimentet, en egendomligt upplyftande erfarenhet för övrigt.

I valtider kan man då fråga sig: Är det någon skillnad mellan att vara konsument och att vara medborgare?

Medborgarskapet berör förstås mycket större och för vår existens avgörande frågor om värdet av att vara människa, och hur vi ska ordna den ömsesidiga samhälleliga gemenskapen. Det handlar om vårt ansvar för välfärd på lång sikt, komplexa beslut som måste fattas utifrån andra bevekelsegrunder än en kortsiktig egennytta, som alla dessa köpbeslut. När det gäller vilka kalsonger som är snyggast.

Men ändå.

Fenomenet att paketera är lika. Vill Du rösta på ett parti som fokuserar på klimatförändringen ska du också föredra sänkt moms på tjänster. Med ett starkare EU följer hårdare tag i skolan. Medan en brinnande stark solidaritet inte kan kombineras med tro på värdet av modigt och lönsamt entreprenörsskap. Det handlar inte om kompromisser utan om att blanda samman äpplen och päron utifrån oklara bevekelsgrunder. Och när Du till slut väljer det bästa eller minst dåliga alternativet så får Du dessutom helt oombedd två, tre stycken andra partier på köpet!

Om inte annat är det en smula förvirrande. I ett konsumentperspektiv. För vems skull?

Kanske finns det här plats för en medborgarrörelse. Tänk dig: Du tågar in i varuhuset, tar trappan upp till avdelning för underkläder och andra intimare persedlar, föser vänligt undan personalen, avlägsnar varsamt kartong och plast på alla två-, tre- och fyrpack, skiljer de rutiga från de enfärgade. Och köper det Du verkligen vill ha, eller bara för en gångs skull, en smula fnissigt, prövar något helt nytt, som randigt eller blommigt!

Valet är Ditt.

/ TNB

I inlägg och kommentarer på Facebook kan en egendomlig tendens börja skönjas. Här är livet toppen, jättetoppen eller jättejättetoppen. Alltid. Jämt. Oavbrutet. Hela tiden. Semestern, helgen, kalaset, skogspromenaden, utlandsresan, ja till och med frukosten är fantastisk. En sorts remake av Bullerbyn inredd av Hemtex och producerad av TV4. Och alla gillar detta och önskar varandra lycka till.

Urtråkigt? Jovisst. Harmlöst? Nej, tvärtom, i längden är det troligtvis riskfyllt.

En verklig bild från badsemestern i Marocko

För i det andra livet, det som kallas arbetslivet, där kan vi inte låtsas. Det finns så många svårigheter att hantera tillsammans. Ständiga förändringar, ett oklart uppdrag, en haltande verksamhet, en organisation som går på knäna, dåliga arbetsverktyg och kompetensbrist när allt det nya öser över oss.

Det skiter sig helt enkelt.

Då ställs vi på prov, då prövas vår förmåga att se klart, beskriva verkligheten, våga berätta när något gått snett, utan åthävor peka på egna och andras brister. Gilla men också ogilla. Och allt däremellan och både och.

Och att göra detta utan rädsla för att världen rasar, eller att vi gör andra eller oss själva mindre värda, bara genom att säga som det är, att tala sanning. Det är här vi är helt beroende av det som kallas tillit, lita till att Du och jag duger. Det svåraste som finns att uppnå i en grupp, något som kräver starka överenskommelser och ständig övning.

Så för den som vill leva delar av sitt privata liv på Facebook, kan det vara dags att börja träna för att klara av hela livet. Att dela med sig av den verkliga tillvaron, även vardagens löjliga misslyckanden. Så ger vi varandra mod att mötas på riktigt. Och inkluderar oss som inte bor i Bullerbyn.

Och så blir det ju väldigt mycket intressantare att logga in!

/ TNB

På sommarsemestern är många extra intresserade av vädret. Kan vi sitta ute, eller är det för kallt?  Blåser det tillräckligt för att kitesurfa? Ska jag vattna rosorna eller blir det regn? Man tittar upp i himlen, kollar mot horisonten mot det håll från vilken vinden blåser.  De flesta gissar, fattar ett beslut, och upptäcker allt för ofta att man gissat fel.

Ett järtecken i skyn! Finanskris på gång?

Andra nöjer sig inte med att vara ett offer för oklara omständigheter. Litar inte till antaganden utifrån det lilla utsnitt av verkligheten som en markobservation är. Nej det gäller att få ett större perspektiv. Det finns ju vägar till ökad kunskap, bättre beslutsunderlag.

Som väderleksrapporten. Fast den är ofta osäker, inte så detaljerad. Bättre är satellit- och radarbilder över moln, regn och åska. Visar det som har varit, men ger även ledtrådar om det som komma skall: Om två timmar är regnet här, har just passerat sydspetsen av Ön och är på väg norrut. En härlig känsla att säga: Vad var det jag sa, vilken tur att vi gick inomhus!

Överblick, perspektiv. Det ger handlingskraft och framgång! Eller åtminstone en känsla av kontroll, vi gjorde vad vi kunde. Fast det går ju aldrig att slå sig till ro. Snart kommer nästa lågtryck in över Atlanten.

Är du beredd, har Du koll på Din omvärld? Vad blir det för väder imorgon?

/ TNB