Mail till kulturredaktören Björn Wiman:
Studentbostäder i Köpenhamn, Tietgenkollegiet, Lundgaard & Tranberg
“Hur kommer DN ta sig an bevakningen av arkitektur i framtiden?
Svaret är inte givet. Alton skriver om hur arkitekturen ser ut, andra skriver om arkitekterna i sig, nästan ingen om vad arkitekturen gör.
Någon skriver om hus, andra om landskap, inredning eller sk design, nästan ingen förutsättningslöst om det gestaltade rummet, ute eller inne, eller mitt emellan.
Någon skriver om stadsbyggnad, men nästan ingen om staden som medskapare av… exempelvis kärlek eller innovation.
Vore detta litteratur skulle hela kulturvärlden protestera. Arkitekturen behöver allt en smula hjälp, särskilt som det intressanta samtalet alltså förs i skarvarna, mellanrummen och övergångarna mellan det ena och det andra, där inte så många vistas.
Men talangerna finns, i tidskrifter och bloggar, många är unga, några är arga. Börja med att bjuda in dem till ett möte och fråga dem: Hur bör vi ta oss an bevakningen av arkitektur i framtiden?
Vänliga hälsningar, Thomas Nathorst-Böös”
…..
Från Björn Wiman:
“Hej, tack för mejl och bra idéer. Jag vidarebefordrar till Birgitta Rubin som är ansvarig för ämnet.
Vänliga hälsningar, Björn”
…..
/ TNB
Efterfråga inte eftertanke hos dagstidningar, dömt att misslyckas. Det samtalet du eftersträvar sker på bloggarna. Som du mycket riktigt påpekar. Och som DN mycket riktigt vet själva, men har hamnat i en tråkig nytt vs gammalt-situation med sociala medier som är så pass inflammerad att den i princip delat upp journalistkåren i två läger. Kan förklara det där närmare vid tillfälle - kör en del föreläsningar i ämnet.
Några tips, således:
http://www.motherboard.tv/ - VICE mest lyckade försök till medborgarjournalistik. Intressant att se ämnesspannet. Handlar ofta om design/arkitektur/teknik.
http://www.designobserver.com/ - Giganterna skriver själva. Och ofta bra. Har förmodligen nätets bästa, och vältaliga, kommentatorer. Härifrån kommer du hitta alla länkar du behöver.
Sen har du tråkigt nog fel om det där med litteraturen. Den är precis så utarmad som du beskriver att samtalet om arkitekturen är i DN. Där är DN dessutom ett bra exempel som skriver upp misslyckade, färglösa hipsters som Per Hagman i sin ängslighet att skriva “fel” sak. Eller varför inte ta störtfloden av deckare som exempel? Är det litteratur? Knappast. Det är livsfoder för det mordbesatta svenska folket. Svenskarna konsumerar deckare i TV och bokform i en takt som synes mig vara fullkomligt bortom all kontroll. Det finns ingen plot om inte någon dör. Eller har dött. Eller ska dö.
Sen har vi alla böcker av folk vars mamma/pappa har gått bort (vilket inte är något fel i sig - om det inte vore för misstanken att författarna använder sina avlidna föräldrar i syfte att främja sin egen avsomnade karriär eller ännu värre, ur ett strikt egocentriskt syfte).
På det har vi dessutom folk som kallar sig författare fastän böckerna uppenbarligen är skrivna av spökskrivare som i alla fall gått ut gymnasiet (tänker här på några exempel tagna ur politiken).
…och på det den formlösa lavin av bokstäver staplade på hög skrivet av 30-åringar med livspusselproblem. Om livspusselproblem, förstås.
Du ser, problemet är allnärvarande. Inte bara i arkitektur.
Tack Art! Tack! För att du tar Dig tid att vara… tydlig, en vanlig tisdag:
Tidningarna är åt helvete, litteraturen är åt helvete, läsarna är åt…
Det som är underligt är att när institutionerna och de stora systemen sviker så framstår delarna, dvs indivdiderna, i det personliga mötet som ganska normalstörda. Som Du och jag typ.
Vad händer på vägen?
/ T