Vi är fast i våra föreställningar.
En dator är en tryckpress som blev en skrivmaskin som försågs med elektroniskt minne. Informationsbäraren byttes från trycksvärta till elström, med ett alfabet med två bokstäver, på eller av. Men när vi raderar filer som vi mödosamt knappat fram med fingrarna på våra tangentbord så säger vi fortfarande att vi kastar ett dokument i papperskorgen. Som IRL fortfarande är full med papper, för övrigt.
Alltid till hands i köket
Och en telefon vär en kulning mellan fjällen men via ledning som så småningom blev trådlös och kunde bära all sorts information, inte bara tal. Blev en dator på fickan, en mobil. En förändring av andra ordningen, inte bara mer av samma sak, utan något helt väsensskilt.
Och så var det ju det här med internet. Sammankopplingen av allt och alla. Som helt undandrar sig metaforer från industrisamhället. Det som vi kallar Nätet, ett minne av en bild från den tid när vi var nomader, jägare och fiskare?
Att förstå vad allt detta handlar om, att backa ut, släppa taget om gamla föreställningar, utforska vad skärningspunkten mellan teknik, information och människa egentligen kan innebära, är måhända svårt. I all fall för våra ingenjörer på LM Ericsson, med sin ena rejäla stövel nedsjunken i det svenska bonde- och industrisamhällets bördiga mylla. 1+1=2, det vet man på KTH.
Så kommer de där irriterande galenpannorna från Kalifornien, Apple, som prövar möjligheterna. Nu igen med ett nytt redskap, Ipad. En sorts briljant blandning mellan det som vi kallade telefon, dator, spelkonsol och förmedlare av text, stillbild och film. Kanske kanske en helt ny möjlighet, en genuin förändring av andra ordningen, säkert ett överlägset gränssnitt mot nätet. Möjligtvis ett nytt verb, som att googla:
Sluta padda på Fejan Sture, kyss mig istället!
/ TNB