Att regler och rutiner är helt oanvändbara vid oväntade situationer har vi tidigare hävdat på dessa sidor, exemplevis här. Liksom att detta är argumentet för värderingsstyrda organisationer som bygger på att gemensamma förhållningssätt är bättre styrmedel.
Oftast sammanfattas värderingarna i några ord. Ta exempelvis ett ord som Initiativkraft som ofta väljs som ett ledord. Innebär att det är bättre att agera än att hoppas att någon annan löser problemen. Ihop med ett ord som Medkänsla brukar förmågan till rätt handlande säkerställas i de flesta situationer. Som till exempel om någon är färd att hänga sig.
Medarbetare och medmänniska på språng
Denna insikt finns dock inte hos alla. Så här står det i en artikel i SvD:
….
” Fackliga Seko riktar nu skarp kritik mot domen mot de tre vårdarna som fälldes för tjänstefel för att de inte försökte rädda en intagen som hängt sig på häktet. - Om någon skulle ha åtalats för det här skulle det vara de ansvariga cheferna, säger Roal Nilssen, ombudsman vid Seko.
Roal Nilssen säger att han är väldigt överraskad över domen. Han menar att de tre vårdarna som fällts gjort precis det de skulle göra. Mannen plockades ned av ambulanspersonalen och avled av skadorna efter två dagar på sjukhus. Åklagaren hävdade att vårdarna skulle ha tagit ner honom och försökt rädda hans liv.
- De som är ansvariga för rutiner och regelverk skulle i så fall vara ansvariga för händelsen. Jag skulle önska att någon av cheferna stod upp och sade “ansvaret är mitt”, “det är jag som brustit”, “det är jag som inte förberett personalen för den här typen av händelser”, säger Roal Nilssen.”
….
Kruxet, bäste Roal, är att det inte går att förbereda sig för alla typer av händelser. Och då är det yttersta ansvaret den som står närmast. Det är det som är att vara människa, att vara medmänniska. Och medarbetare, även om det är ensamt och utsatt ibland.
/ TNB