Nkosi bor i en township, eller kåkstad, i Kapstaden. Han berättar att om man frågar hans grannar vad de önskar mest av allt så är det att komma därifrån. Det blev man lovad av ANC, drägliga bostäder till alla, det blev bilden av förändring, av framgång för Republiken Sydafrika. Fast så har det inte blivit, inte än, de rika har blivit rikare, också delar av den vita arbetarklassen. De svarta har blivit fattigare. Besvikelse, frustration, ilska.
Nkosi med flickvän som säljer munkar och annan hämtmat
Nkosi menar att det är farligt att sätta upp mål som inte kan infrias, att tro att det finns gåvor att dela ut, och ännu farligare att förespegla folket att detta kan ske som av ett under, utan hårt arbete, vilket bara resulterar i passiv väntan. Empowerment är hans recept och parollen för partiet Congress of the People som han är medlem i.
De avstår från visionen om den strålande framtiden, undviker osäkra löften. Vi måste formulera oss annorlunda, säger Nkosi, vi måste skapa förståelse för att vägen är målet, att det är det vardagliga slitet som gör skillnaden, och kanske också i sig skapar ett meningsfullt liv. Och att partiets och ledarskapets uppgift är att erövra folkets förtroende för att de tillsammans i små steg kan skapa framgång.
Med konsekvens och uthållighet. Trots att framtidsbilden är osäker, trots att vi är så otåliga.
/ TNB