“Vi svenskar är inte som de söderut, de går nära varandra, tar på varandra, även såna som de inte känner. Vi vill hålla avståndet, har ett behov av ett eget revir. Därför kan vi inte arbeta i öppet kontor, det funkar inte helt enkelt”
Citatet är ett autentiskt, men smula ovanligt argument för att så kallat kontorsarbete bäst utförs i så kallade tjänsterum. Att det handlar om folklynne liksom.
Oavsett för- och nackdelar med olika typer av arbetsplatser stöds inte föreställningen om svenskar som ett särskilt revirtörstande folk av några enkla antropologiska studier från sommaren 2009.
Observationsplatser har bland annat varit Campingplatsen i Tofta på Gotland, Sandham i Stockholms skärgård samt Pite Havsbad i Norrbotten. De beteenden som noterats kan snarare sägas präglas av en oförbehållsam öppenhet med tämligen privata angelägenheter.
Sisi kuburudika pamoja, roligare tillsammans, verkar vara de flestas mening.
/ TNB

Klok observation! Jag ser ett visst samband med solens färd över himlavalvet och säsongerna också. Om solen tittar fram verkar den ha en barriärsbrytande effekt då svenskar ogenerat plockar av sig fler plagg än vad kanske egentligen är nödvändigt ur både medicinsk och estetisk aspekt.
Bastun är ju en annan gränsöverskridande arena där det frotteras friskt. På gott och ont.
Men på många arbetsplatser verkar det aldrig finnas tillräckligt med väggar. Mentala eller fysiska. Om man får drista sig till en förklaring tror jag att det mycket väl (i bästa fall) kan ha att göra med en osäkerhet kring arbetsuppgifterna. Många anställda i stora organisationer, i synnerhet de med titlar som “byrådirektör” och “handläggare” är ganska obekväma med att någon ser över deras axel på hur ärendena egentligen sköts - oavsett om de sköter sitt arbete eller inte. Och tänk, ve och vasa, om det visar sig att alla handläggare inte jobbar enligt de uppsatta direktiven (eller inte ens har läst dem ordentligt). Och tänk om de inte jobbar på samma sätt och dessutom vågar ha någon form av personlighet i handläggningsprocessen.
Ängslan och ångest är de öppna kontorets fiender. Exempelvis.